lördag 9 juni 2018

En flygbransch utan realistisk framtid


Reaktionen var väl i stort sett den väntade.
Flygbolaget Nextjets konkurs nyligen har utlöst en lavin av undergångspatos. Bland rösterna. Kommunalråd och näringslivschefer som betecknar det tillfälliga trafikuppehållet på vissa mindre flygplatser i norrlänen i katastrofmässiga termer. En biltestnäring på inlandsorter som enligt egen utsago hänger på de yppersta flygkommunikationer, ögonaböj direktförbindelse med ”marknaden”. Och, förstås, malmfältens gruvnäring för vilken Fly-in fly-out blivit tidens signatur.
Det finns sådant vi helst inte vill påminnas om.
För att det stör vår goda självbild ... eller inkräktar på vår komfortzon ... eller i allmän mening ifrågasätter vårt sätt att leva. Till exempel. Köttindustrin. Sveriges vapenaffärer med Saudiarabien. Eller om villkoren för de etiopier som slitit samman vår sommargarderob från H&M.
Men frågan är ändå om inte vår ohållbara luftburna livsstil tar priset.
Att vårt flygresande ökar kraftigt kan knappast komma som en nyhet för någon. Inte heller att dess utsläpp har djupt negativa effekter på klimatet. Så långt är väl de flesta med på noterna.
Men sen?
Först fakta. Det existerar i nuläget överhuvudtaget ingen teknologi för att flyga ”klimatanpassat”, och just inget talar heller för att någon sådan kommer att presentera sig inom en meningsfullt överskådlig framtid. De praktiska problemen är helt enkelt för stora. Så länge vi nu talar om det vanliga trafikflyget.
I diskussionen blandas dessvärre äpplena sorglöst ned i pärontråget.
Flygplan drivna med solpaneler eller batterier kan vi nog avfärda på stående fot. En sak är att få en fjäderlätt experimentfarkost till väders med kraft från ett batteri – sådana försök ses idag rundligt exponerade i media – men lycka till att upprepa bedriften med en fullastad Airbus A380 på 575 ton.
Biobränslen?
Får man tro flygbranschen kommer jetmotorerna snart att bolma gröna ... om de nu inte redan gör det. Ett i länet trafikerande flygbolag gör stor sak av att man flyger på biodrivmedel. Av PR-spinnet kan man nästan förledas tro att bolaget med den självförhärligande akronymen redan gjort sig kvitt allt fossilt i tankarna. Men vad man aktivt missar att nämna är att det endast rör sig om låginblandning av biobränsle, på vissa flygningar. Av praktiska, tekniska och ekonomiska skäl så är 100% biobränsle i vanliga trafikflygplan ännu en fiktion.
Oaktat detta är det svårt att se hur biodrivmedel seriöst skulle kunna täcka flygets väldiga bränslebehov. Världens skogar är redan under hård stress från överavverkning, och jordbruksmarken kommer vi att behöva för att producera mat. De knappa biodrivmedel som framtiden realistiskt kan erbjuda ska dessutom även andra transportslag slåss om.
Så långt har vi ändå inte slagit den verkliga spiken i kistan för biodrivmedel som ”klimatlösning” för flyget. Vilken är det trista faktum att de inte löser några klimatproblem. Utan faktiskt det rakt motsatta. Jetbränsle – även biobaserat – orsakar höghöjdsemissioner, en starkt klimatpåverkande faktor. Så länge flyget inte görs utsläppsfritt under själva flygningen förblir det motsatsen till klimatsmart.
Därför är det djupt problematiskt när en politiker som Annie Lööf, med den populistiska verktygslådan i full sving pep-talkar oss svenskar att fortsätta ö-k-a vårt flygresande ... menandes att biobränslen finfint kommer greja klimatet!
Vi närmar oss motvilligt det vi helst inte vill tala om. Realistiskt Sett Har Flyget Inte Mycket Till Framtid. I varje fall inte en fossilfri.
Detta är vad vi borde dryfta, inte insvepa debatten i det försåtliga dimoset från biobränslen.
Här finns två sidor av saken.
Den ena är hur vi inrättat hela samhällskroppen utifrån villkoret om snabba flygtransporter i stort sett överallt. Genom att på artificiell väg hålla flygresandets kostnader okristligt låga. Med skattefinansierade flygplatsstöd, momsbefrielse på utrikesflyg och – mest av allt – genom flygbranschens befrielse från att bära sina astronomiska klimatkostnader.
Den andra rör hur vi på det personliga planet kommit att ta vår luftburna livsstil för fullständigt given. Förbluffande snabbt.
Ännu när filmen Sällskapsresan spelades in i början av åttiotalet inskränkte sig den typiska svenskens flygvanor till en charterresa var femte år eller så. En tidpunkt när det svenska välståndsundret peakade. När även vanliga knegare kunde unna sig mexitegelvillor och muskulösa motorbåtar ... och vår inflaterade självbild speglade sig i de glasartade blickarna från en förundrad omvärld. Säga vad man vill men inte levde vi torftigt.
Lågprisflyget som tog bort flygets stämpel som DYRT fick sitt verkliga genombrott först på nittiotalet. Svensken anpassade sig snabbt. I priskonkurrensens nya tidevarv när man flyger billigare till Alicante än åker tåg till Säffle grundlades en ny livsstil. Strax hade det blivit lika naturligt att impulsshoppa billiga flygstolar på nätet som att spontanhandla en flaska beaujolais och nya sockor på väg hem från jobbet.
Så snabbt självklart, så nyss otänkbart.
Med detta sagt. Att befria flygbranschen från dess all slags privilegier kan knappast ske nog skyndsamt om vi menar allvar med klimatet. Och, ja. Det får konsekvenser för vårt sätt att leva.
Istället för att utmana varandra om att gapandes högst slå vakt om det ohållbara som skänkts ur ett flyktigt överflöd fossil energi, borde vi ställa oss frågan hur vi hittar tillbaka till ett sätt att leva och verka, som vare sig pockar på weekendtrippar till Barcelona eller blitzartade Fly-in fly-out-räder i vår egen verklighet.

Blogginlägget har även publicerats som essä i Västerbottens-Kuriren 8 juni 2018:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar