fredag 21 december 2012

Konsumtion med förhinder


Vad är julens budskap om givmildhet, fred och medkänsla om inte ett omställningsbudskap? För så är det ju: Omställningstanken bygger i mångt och mycket på samma goda kvaliteter som Karl Bertil Jonssons värld. Om gemenskap, solidaritet och om det som djupast skänker mening.
Tänk tanken, alla barn: i omställningens värld skulle det kunna vara jul året runt!
Jag behöver knappast påminna om att julen även är hemvist för helt andra impulser. Shoppinghetsen under dessa veckor gör nog alla utom de mest förhärdade shoppaholicer illa till mods. Men vi sugs med.
Världen är fylld av gråskalor. Även en konsumtionskritiker kan ha materiella laster. I mitt eget hem trängs hyllmeter av böcker och musik (ja, i diverse fysiska format!). Och begäret låter sig inte så enkelt släckas. I min värld kommer det alltid att återstå någon udda remastrad proggplatta från 1971 att införskaffa.
En eller annan materiell last kanske vi måste få tillåta oss. Problemet är så klart när konsumismen skymmer sikten för allt som verkligen betyder något.
Vissa stunder drabbas vi av klarsyn. Som när sådant sker som får tillvaron att ställas på huvudet – och ger nyttig påminnelse om futiliteten i att söka kickar genom nya slutsteg till stereon eller exklusiva tokrenoveringar av köket. Ändå är det som att dessa uppvaknanden sällan leder till en verklig och varaktig förändring ....
Men nu händer äntligen något. För visst känner väl även du förändringen i luften? En konsumtionskritik som höjer sig från mörkgrön obskyritet och med länge undertryckt vrede tränger fram i samhället. Vanliga människor som inte längre vill vara en del av konsumtionscirkusen. Som känner att nu får det vara nog. Och inte längre finner sig i konsumtionssamhällets ödeläggelse av deras barns framtid.
Visst, det är ännu en ack så svag kraft jämfört med kommersialismens. Men den växer och med den hoppet om en annan framtid. För tio år sedan gick det knappt att registrera någon konsumtionskritisk rörelse i samhället. Idag är den en etablerad kraft som dagligen gör sig påmind i mediabruset.
När tillväxtepoken nu har nått sin ände kommer verkligheten under alla förhållanden att påtvinga en minskad materiell konsumtion. Så varför inte vända på det oundvikliga till en möjlighet! Se det som en enastående chans att förverkliga ett samhälle mer rikt på mening än konsumtionssamhällets. I stället för att med näbbar och klor försöka slå vakt om en ohållbar och snart även omöjlig livsstil.
Från svensk horisont borde vi rikta intensivt intresse mot länder som Grekland och Spanien. I dramat kring tillväxtens slut ligger dessa länder före oss. För hys inga tvivel. Även Sverige står inför en ekonomisk störtdykning när vårt skuldberg slutligen rämnar. Väljer vi då att söka svar genom gatukravaller och högerextremism – eller genom att skapa nya berättelser om det goda samhället bortom tillväxt och konsumism?
Somliga konsumtionskritiker tar det beundransvärda steget att fullt ut bli konsumtionsvägrare. Min respekt. Alla är vi däremot inte mogna för en så drastisk förändring och tar i stället små steg i taget. Som tillägg till att minska vår egen konsumtionsnivå vill jag påminna om en annan möjlighet: Att styra om våra konsumtionslaster. Varför inte styra om ditt konsumtionssug och i stället söka materiella kickar i sådant som är av värde i omställningen av ditt eget liv. Några tips:
– Investera i en läcker dansk packcykel i stället för en ny bil.
– Militärt överskott. Här hittar du de bästa och mest slitstarka utekläderna. Skaffa slitstarka oanvända M59-byxor för 250 kr i stället för något tio gånger så dyrt chiqt och värdelöst skalplagg fyllt av miljögifter. Viktigt i sammanhanget är även att överskottspersedlar inte ökar ditt ekologiska fotavtryck. Allt överskottsmaterial som inte säljs destrueras (faktiskt med stöd av konkurrenslagstiftningen, eftersom Försvaret inte vill konkurrera med klädhandeln – så mycket för resurshushållning i vår marknadsekonomi ... ).
– Tradera. En guldgruva om du söker bruksföremål som verktyg tillverkade under den tidigare fas av industrialismen när kvalitet fortfarande betydde något. Här kan du hitta fina gamla borrsvängar, stämjärn eller Stanleyhyvlar till fyndpriser (åtminstone om du anstränger dig lite). Samma sak gäller så klart för loppisbodar men då får du flänga runt mer. Gamla verktyg av en kvalitet som inte längre existerar betraktas ännu som skräp i vida kretsar. (Så hittade jag exempelvis själv nyligen en högklassig, snudd på outslitlig Miller Falls-handborr från 1890 för en femma i en loppislåda).

Slutligen mina julklappstips:
– Julemys. Den oöverträffade klappen till dig själv och dina nära. En skummande Jämtlands-julöl, nedsläckt, stearinljus, gröna kulor, Bach, veggojulbord (med höjdpunkter som finsk rotsakslåda, grönkålspaj och feta-rödkålssallad späckad mer kapris), en snarkande berner sennen vid fötterna, en höjdarbok. Tillvaron är komplett.
– Bidrag till dem som gör gott: varför inte Djurens Rätt eller Vi-skogen?
– Presentkort på Systembolaget (överlåter åt ditt eget omdöme att avgöra vem som är en lämplig mottagare).
– Och så får jag väl än en gång påminna om att min förläggare kör julpriser på hela utgivningen, inklusive Omställningens tid.
God jul!

fredag 7 december 2012

Omställningens chockdoktrin


Omställning kommer vi att få i någon form. Om vi med omställning menar anpassning till en värld med krympande resurser. Valet står enkelt uttryckt mellan att ställa om på fredlig väg eller via konflikt om ändliga naturtillgångar.
Ställda inför frågan vill jag tro att de flesta av oss föredrar den fredliga vägen även när – som nu – det mesta leder mot ökad konflikt.
Världsledarnas primitivistiska agenda följer samma mentala manual som medeltidsfurstens. Den starkes rätt före den svages och med våld när så krävs. Vi är på väg mot en era av resurskrig – The Race for What´s Left som Michael Klare träffande betecknar saken i titeln till sin senaste bok. En epok där krig och överhuvudtaget konflikt ses som den självklara vägen att upprätthålla en ohållbar och snart även omöjlig livsstil.
Där USA, Kina, Ryssland, EU och andra ”storspelare” (inklusive multinationella bolag, ledande affärsbanker m.fl.) nu positionerar sig i en röva och roffa-kamp om de återstående naturtillgångarna.
Ett civiliserat systemskifte finns överhuvudtaget inte på någon politisk agenda.
Glädjande nog framträder under radarskärmen ett annat landskap. Omställningstanken växer för var dag som går. Allt fler människor ser igenom tillväxtmyten och ett kapitalistiskt samhällssystem som i raketfart leder mot kollaps.
Tar saken i egna händer.
Insatser för att sluta kretslopp och minska lokalsamhällets sårbarhet när den världsekonomiska ordningen står inför sammanbrott. Fyller det ledarskap som våra valda ledare undflyr.
Jag är starkt optimistisk inför omställningens möjligheter och lika inspirerad av omställningens föregångare. Alla de platser som redan går före och visar på möjligheterna för alla andra. Hur omställningen kan ge oss ett bättre samhälle med ökad delaktighet och mer social gemenskap.
Det finns bara ett problem.
Det går inte tillräckligt fort.
Med tanke på det ekonomiska systemets allt hastigare sammanbrott kan omställningen inte ske nog snabbt. Jag ser inte hur detta ska ske. För även om ökningen av omställningsaktiviteter i samhället imponerar går det ur en annan synvinkel alldeles, alldeles för långsamt.
Förra helgen deltog jag vid ett seminarium vid Socialistiskt forum i Stockholm. På frågan vad som kan ge omställningen vind i seglen undslapp det mig att vi nog tyvärr behöver en omställningens ”chockdoktrin”.
Kris. Denna är nyckeln till all förändring. Det är först när vi verkligen sitter på pottkanten och inser att vi är på väg att glida ner i innehållet som vi är beredda till omprövning. Detta visar både historien och vår egen samtid. Andra världskrigets ”omställningspolitik” är ett klassiskt exempel. Åtgärder som aldrig skulle accepterats av folk under mer normala förhållanden godtogs nu genom den delade insikten om det prekära läget.
Snart sagt alla omställningens förebilder är platser som drabbats av KRIS. Där krisen ruskat om och skapat öppenhet för omorientering – att definiera alternativa framtider.
Tänk hur underbart om omställningen kunde ske här och nu och inte omvägen via en fördjupad kris. Men ska vi se krasst på saken och lära av historien så är det inte troligt att omställningen kan få verklig kraft i samhället förrän vi ruskats om betydligt mer än så här långt. En omställningens chockdoktrin.
För att lätt våldföra sig på en välkänd gammal valplansch:
Gärna omställning, men först en rejäl ”grekkris”!

FREDAGSTIPS:
Kan för övrigt tipsa om att min förläggare, Karneval förlag, har julrea på hela sin utgivning, inklusive Omställningens tid.