fredag 20 september 2013

En peak oil-dåres försvarstal – Del 3


I två tidigare inlägg har jag bemött budskapet om peak oils ”död” som fått vida spridning på senare tid. Och visat hur denna storyline är en dimridå, att det som åberopas som bevis på att peak oil-budskapet är överspelat tvärtom är symptom på att vi befinner oss på peak oil. Jag har också självkritiskt diskuterat var vi peak oil-folkbildare har hamnat fel. Låt oss nu knyta ihop säcken.

Att vi inom peak oil-lägret hamnat på defensiven handlar alltså inte om att vårt budskap skulle vara överspelat. Tvärtom, det är mer aktuellt än någonsin. Däremot är det väldigt svårt att stå emot en resursstark fossillobby med obegränsade resurser att miskreditera peak oil-budskapet. Detta är alldeles säkert en viktig förklaring till vår egen defensiv, det är besvärligt att stå upp för obekväma sanningar när det blåser hård kuling. Enklare att ligga lågt och låta tiden ge oss rätt.
Men det handlar, tror jag, även om svårigheten att förnya budskapet. Jag tror att många av oss ”budbärare” känner en ökad motvilja inför att år efter år komma med samma varning (”Vargen kommer ...”). Visst, vi har i det väsentliga blivit sannspådda. Men samhället i stort fortsätter att ducka, och då är det svårt att ta samtalet vidare till nästa nivå. (=Hur ställer vi om samhället givet peak oil och andra resursgränser?) Istället fastnar vi själva i detaljanalyser kring företeelser som bara på marginalen förändrar den större bilden i den ena eller andra riktningen. Det blir inte särskilt spännande i det långa loppet.
Slutligen: Senare tids högljudda kritik mot peak oil-budskapet är utan tvekan ett tecken på vår egen ”framgång”. Att vårt argument nått ut och att verkligheten stöder vår sak. Om det inte fanns en välgrundad oro inom oljebranschen (och överhuvudtaget bland dem som befinner sig på branschens ”paylist”) skulle man aldrig ägna all denna kraft åt att miskreditera peak oil-budskapet.
Om peak oil-lägret har haft fel i något så är det kring timing (utförslöpan har inte kommit så snabbt som många av oss trott) och i hur många av oss har underskattat det ekonomiska systemets livskraft.
I viss mån har vi även felbedömt hur höga energipriser världen klarar (men den felbedömningen delar vi isåfall även med oljebranschen och mainstream-ekonomer). För tio år sedan var det inte ovanligt att jämställa ett oljepris på 50-60 dollar fatet med världsekonomisk kortslutning och kollaps. Detta skulle världen aldrig klara! Idag är oljepriset dubbelt så högt, och på något vis hankar sig världen fram. Mycket talar visserligen för att rådande oljepris är högre än vad världsekonomin långsiktigt klarar (bl a därför att det förvärrar skuldbördan hos redan överskuldsatta oljeimporterande länder, bland dem ett stort antal europeiska nationer). Men möjligheten att anpassa sig till högre energipriser inom rådande ekonomiska system är nog något större än vad många av oss trott.
Dock står en sak klar: Det går inte att hålla i gång ekonomin genom kreditkranen hur länge som helst. För en tid kan luftiga krediter ge konstgjord andning åt ekonomin. Ärligt talat trodde jag själv att den tiden skulle vara betydligt kortare än vad som visat sig. I fem års tid har man nu lyckats upprätthålla någon slags bräcklig status quo med hjälp av obligationsköp, kvantitiva lättnader och en hel terminologi av bisarra finansiella förkortningar.
Men i vår nya världsordning där långsiktig global tillväxt inte längre är möjlig är resultaten av denna politik på sikt givna: ett förvärrat skuldberg och en ökad destabilisering av samhället. Fallhöjden stiger kort och gott.
Frågan på mina läppar: När kommer nästa krisvåg? Gissar att krisrubrikerna börjar växa sig stora igen ganska snart efter det tyska valet. Vad tror ni?

16 kommentarer:

  1. "När kommer nästa krisvåg?" - Svaret på den frågan hänger väl på definitionen av "kris". Egentligen lever väl en stor del av världens befolkning i permanent kris vad det gäller tillgång till livets nödvändigheter, medan en mindre del då och då drabbas av lågkonjunkturer och då uppjagat meddelar via sina media att det är kris. Och någon stabil återhämtning har vi knappast sett sedan senaste krisutbrottet 2008. Det kan röra sig om att vi nu är i en avmattning av ekonomin som inte kan lösas inom ramen för nuvarande låsta dogmatiska politiska system. Prognosen skulle då vara (för gemene man, inte för eliten) att tiderna kommer att växla mellan 'mer dåligt' respektive 'mindre dåligt'.

    SvaraRadera
  2. Sedan 2008 har vi i västvärlden sett upprepade krisutbrott varvat med "lugnare" perioder då etablissemanget ser "ljuset i tunneln", "gröna skott i ekonomin" osv. Strax utbryter ny kris, och så håller det på. Vi måste inse att tillväxtperioden är över. Det kommer aldrig att bli någon återhämtning i meningen fortsatt stabil global tillväxt à la pre-2008.

    Vad som däremot förvånar mig är att vi nu har haft en ovanligt lång period utan akuta kriser i närområdet. Med tanke på att grundproblemen i ekonomin kvarstår är det dock bara en tidsfråga innan nästa krisutbrott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har en period nu när börsen brakar uppåt utan att det finns några egentliga anledningar till det om man ser till vad den "reala" ekonomin presterar. Det kan ju vara en indikation på att systemet är ur balans och att en våldsam "korrigering" kan ske inom några år. Men när sådant händer vet man ju aldrig i förväg, och regeringarna försöker hålla igång kreditekonomin så länge det går ...

      Radera
    2. Volatila börser har ju historiskt ofta varit en indikation på en förestående krasch. Men dagens kreditbubbla kommer förr eller senare att leda till en krasch, det finns inget annat alternativ i en värld där verklig tillväxt inte längre är möjlig. Själv hade jag för några år sedan inte gissat att man skulle lyckas hålla i gång kreditkranen så här länge och hålla uppe skenet av att allt är ungefär som före krisen eller i varje fall nästan. Fallhöjden stiger.

      Radera
  3. Problemet med peak oil är att det inte finns något bra business case för någon runt peak oil, snarare tvärtom. Dessutom tror jag att många känner på sig att pratar man peak oil är man lite motvalls och det kan i sig vara karriärhämmande.

    Däremot tror jag att det flesta seriösa organisationer och företag inser problemet men talar väldigt tyst om det eftersom det definitivt inte gagnar dem att skrämma upp deras kunder. Detta gäller nog även tidningar som är väldigt rädda om sina annonskunder.

    Vad det gäller kris är vi inne på ett slutande plan, där vi långsamt vänjer oss vid eländiga nyheter från vår omvärld. Egentligen har vi en kontinuerlig kris på många platser men dessa göms undan, framförallt när det drabbar redan utsatta grupper som inte gör så mycket ljud av sig. Dessutom säljer inte nyheter från krisens Grekland så bra längre.

    MVH/Börje

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi avlägsnar oss steg för steg från det normala och rör oss mot en punkt där det normala inte längre är normalt. Om vi plötsligt hade hoppat från 2007 års värld till 2013 så hade vi blivit mer omskakade av hur krisen faktiskt har förändrat vår tillvaro. Än mer så om vi vore spanjorer eller irländare. Men från ena dan till nästa blir förändringen oftast inte så tydlig.

      Radera
  4. Jag anser också att vi är på peak oil. Troligen får vi några omskakande ekonomiska kriser. Utesluter inte att Björn kan ha helt rätt. Är ändå optimistisk om att mänskligheten kan ställa om till andra energikällor. Vi har drabbats av energikriser förr och lyckats ställa om. Under omställningen är vår el värdefull och den kommer att ersätta mycket oljeanvändning. För de flesta företag är energikostnaden ännu liten. Vi har det som jag ser bättre här än i många andra länder.

    Tyckte mig nyss höra att Grekland hade tillväxt i ekonomin senaste kvartalet.

    Många business case kan vara digitala tjänster tex.

    Själv har jag tjänat mest på maskiner för 3D kopiering av produkter senaste året. Har en hel del knytning till mer brist på billig olja.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir spännande att se hur det går med våra elinfrastrukturer i framtiden. Dagens storskaliga system och avreglerade elmarknad skapar en sårbarhet. Vi behöver satsa mycket mer än idag på småskaliga system för elförsörjning, som står pall emot störningar och som inte kräver lika omfattande kringinvesteringar i kraftnät, vägar etc som exempelvis de industriella vindkraftsparker som nu breder ut sig i Norrlands inland för att försörja Mälardalen.

      Radera
    2. Uppskattar ditt skrivande och håller med om att det behövs en del mer lokala system för att klara prioriterad el.Finns fler snabba krisrisker än peak oil. Vi i Mälardalen får givetvis el från Norrland men jag tror användningen av el stiger mer per person i norr än i Mälardalen för tillfället. IT och gruvor kräver en del el.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
  5. Med dagens oljepriser i spannet 100-150$ finns det ganska mycket olja tillgängligt. Samtidigt som oljepriserna ligger på dessa nivåer energieffektiviseras det mycket på alla håll i samhället. Detta gör att kraschen kommer att bli en mycket seg och utdragen krasch, där vi vänjer oss vid en allt lägre standard.

    /Börje

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan mycket väl ha rätt. Samtidigt finns det många osäkra kort som försvårar förutsägelser. Se exempelvis på den växande turbulensen i Mellanöstern. Dras Saudiarabien in i en konflikt kan vad som helst hända.

      Radera
  6. Är det inte att centrum kan hålla sig flytande ett bra tag på bekostnad av periferi som peak-oil-förespråkarna missat ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säkert. Vem trodde för fem år sedan att Wall Street fem år senare skulle stå starkare än någonsin.

      Radera
  7. Men Björn tänk om du har fel - att oljan inte alls är ett fossilt bränsle utan i stället produceras djupt nere i jordskorpan av den s.k. abiotiska hypotesen? På KTH i Stockholm (Kungliga Tekniska Högskolan) har Vladimir Kutcherov som är adjungerad professor i geologi redan bevisa detta. Hur förklarar du annars att fossil aldrig har hittats på djup under 5000 meter emedan man borrar upp olja dagligen på djup över 10000 meter? Vidare hur det kommer sig att olja dessutom hittats på Saturnus måne Titan, där det aldrig funnit liv eller växter? Stärker inte detta abiotiska hypotesen? Varför är det en omöjlig tanke att debatten om oljetoppen, som fossilt (sinnade) bränsle, har till syfte att hålla oljepriset fortsatt högt? Vad och vem är inte beroende av ett fortsatt högt oljepris? Varför skulle debatten inte påverkas samt styras av oljeindustrins ekonomiska intressen? För övrigt finns det många olika innovationer som är energisparande som oljeindustrin hela tiden stoppar för att kunna hålla ett fortsatt högt oljepris. Och varför har vi inte sett denna kollaps i oljefrågan, som du har förutspått?

    Sedan, varför kopplar du ihop den s.k. ekonomiska krisen med att en imaginär oljetopp parerats? Bankkrisen beror på att bankerna är fria att trycka upp hur mycket Fiat-money de önskar (utan täckning av en guldreserv) föra att tjäna på räntan.

    Vore intressant om du ville bemöta detta på samma seriösa sätt som du argumenterar för vad du tror på. Och varför, varför kraschar inte ekonomin om nu oljan håller på att sina? Och varför får inte alla Ni katastrofförfattare rätt i era prognoser?

    SvaraRadera
  8. Det finns många hot och nya fiender mot mänskligheten uppfinns och produceras ständigt av elitens tankesmedjor eller underrättelsetjänster! Ta bara en sådan sak som miljöförstöring, hotet om global uppvärmning, vattenbrist, osv ... Forskning visar tvärt om att vi går med en nedkylning.

    SvaraRadera
  9. Hur höga energipriser klarar världen? “Rådande oljepris är högre än vad världsekonomin långsiktigt klarar (bl a därför att det förvärrar skuldbördan hos redan överskuldsatta oljeimporterande länder, bland dem ett stort antal europeiska nationer).”

    Om nu alla nationer måste låna för att ha råd med de höga oljepriset - varför inte ställer Ni då inte den avgörande frågan: Hur mycket kan banksystemet låna ut i så fall? Frågan är blir då hur mycket banker kan trycka upp – för att sedan tjäna mossor på räntan? Redan president Nixon (i 70-talets USA) frikopplade dollarn mot guldreserven. När sedan avregleringarna kom i mitten av 80-talet var det fritt fram. När banker sedan går i kvad (och inte räddas av staten) köpts de upp av allt större och större affärsbanker. Till slut har vi ett par tre storbanker kvar i världen som äger allt och alla. Än är de trångt dit och så längre oljepriset är “för” högt så tjänar de stora affärsbankerna bara mer och mer ju större del av våra BNP som som utgörs av en nations skuld. I dagsläget betar bara vi i Sverige ca 119 miljarder kr bara i räntor (bolåneräntor) ca 4 gånger vår BNP alltså. Hur mycket mer kan nationen Sverige låna för att ha råd med en oljedriven ekonomi på högvarv? Jo så länge storbanker tjänar pengar kommer systemet att hålla igång. Det är vad jag tror!

    SvaraRadera