fredag 22 mars 2013

Politiker bortom räddning


Nu i veckan har jag deltagit i Alingsås framtidsvecka. För den som inte vet är Framtidsveckan en manifestation för att lyfta omställningsutmaningen och som nu arrangeras i allt fler kommuner och län runt om i landet.
Alingsås har med sin Framtidsvecka åstadkommit något utöver det vanliga och bedriften blir inte mindre av att det är första gången man genomför en Framtidsvecka. Arrangörerna har fått till en otroligt spännande blandning av seminarier, DIY-aktiviteter och mycket annat mellan himmel och jord.
Kl 08.30 i onsdags morse kunde jag exempelvis beskåda hur klass 9C vid Gustav Adolfsskolan fick knuffa en bil fem varv runt skolparkeringen. Undrade först var deras lärare befann sig, innan jag insåg att han softade bakom ratten. Poängen med övningen? Att visa på vårt beroende av fossil energi. Efter sin fysiska urladdning fick klassen i uppdrag att räkna ut hur mycket bilens drivmedel skulle kosta om det ersattes av mänskligt arbete. Svaret lär vara ca 2000 kr litern. Och då lär väl hastigheten ändå inte bli mer än 2-3 km/timmen.
Behöver jag tillägga att eleverna var grymt spaka när de var i mål.
Föreläste även i Mälardalen i veckan (Bålsta) och mötte också här en mycket engagerad publik. Vilket påminde mig om något som blivit allt mer uppenbart på senare tid.
Hur långt ifrån verkligheten våra styrande politiker lever.
För att uttrycka det enkelt: Ju mer miljö- och klimatkrisen tillspetsas desto ljummare intresse visar våra ledare för miljöutmaningarna. Håglösheten i regeringens så kallade klimatpolitik är total. Det finns överhuvudtaget inget driv. Ingen vilja att göra någonting. Samma sak internationellt.
Jag träffade i veckan en gammal vän med god insyn i regeringskorridorerna. Hon menade att retoriken kring miljöutmaningarna internt på departementen/regeringskansliet har strävat sig tillbaka till 1970-talets. En tidpunkt när det inte ens fanns ett miljödepartement och när skogsindustrins företrädare frejdigt visade på hormoslyrets ”ofarlighet” genom att dricka det i direktsändning på TV. En radikal positionsförflyttning bakåt. Klimathot, biologiska mångfaldshot och andra miljöutmaningar möts med plattityder och ett synsätt att miljöutmaningarna i alla lägen måste offras för ”ekonomin” Något intresse av att ta ett aktivt politiskt ledarskap går inte ens att skymta på radarskärmen.
Den som undrar över politikens verkliga prioriteringar behöver inte gå längre än till den rådande gruvboomen, där regeringen genom SGU aktivt uppmuntrar utländska gruvbolag att för all framtid förstöra hela ekosystem i vårt land som ett led i att åstadkomma ”tillväxt”. Miljön får något annat land ta hand om.
Det har alltså gått från att vara illa under Göran Persson och Alliansens tidiga år till att bli ännu värre. Och någon verklig opposition till den förda politiken är svår att skönja i rikspolitiken.
Politikernas kapitulation är inte bara cynisk utan även paradoxal. För detta sker samtidigt som den breda allmänheten mer än någonsin önskar miljöpolitiska krafttag.
Kursändring.
Är våra styrande politiker ens medvetna om detta? Ser de den önskan om ett annat samhälle som finns bland människor i Alingsås, Bålsta och överhuvudtaget i vårt land?
Verkligheten är att våra politiker aldrig någonsin haft ett så starkt mandat underifrån att driva en kraftfull miljö- och klimatpolitik.
Så varför man gör man inget?
Den nationella politiken blir allt mer irrelevant när det gäller de stora framtidsutmaningarna. Ett land där detta visar sig ännu tydligare är så klart USA. Här går på federal nivå snart inte längre att föra någon slags politik överhuvudtaget. Alla frågor blockeras av låsningar, prestige, eftergifter för storkapitalet och s.k. ”riskminimering” gentemot olika väljargrupper som man inte vill stöta sig med genom att faktiskt stå upp för något.
Det luktar Roms sista dagar lång väg. Då imperiets kollaps påskyndades av den handlingsförlamade senatens ointresse av att ägna sig åt någonting annat än ändlöst käbbel om ingenting.
xxx
På måndag tänker jag återkomma med ett längre inlägg om vad som blir nästa steg ... när ammunitionen att möta den europeiska skuldkrisen är slut.

13 kommentarer:

  1. En fråga: Hur gör man för att få politikerna motiverade?
    Jag undrar hur dom rent privat tänker om läget...är det den partipolitiska tvångströjan som hindrar dom från att agera eller är det fastklamrandet vid makten som är det yttersta målet?
    Det kan ju inte vara så, att dom är helt obekanta med vad som händer och kommer att hända framöver med den hårresande treklövern Oljan,Ekonomin och Klimatet.
    Är det mailbombning som gäller eller finns det andra sätt:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många bra frågor. För det första tror jag det är viktigt att skilja mellan kommunpolitiker och politiker på högre nivåer. Den senare kategorin hyser jag inget större hopp om, även om det som alltid finns enskilda individer som går mot strömmen och inte tänker i flock som alla andra. Inom kommunpolitiken finns ett större utrymme för oliktänkande politiker. Detta kan jag även säga med stöd av min egen forskning.

      Men generellt sett är strukturernas makt enormt stor på dagens politiker. Även politiker som intellektuellt insett att tillväxtvägen inte längre funkar ställer sig skrämmande ofta bakom politiska beslut som i än högre grad leder oss in på fel väg (tex beslut om nya motorvägar och IKEA-etableringar).

      Långsiktig opinionsbildning och att utmana dagens tankebanor - så måste vi jobba för att verklig förändring ska bli möjlig.

      Radera
  2. Jag har läst "Tillväxtens sista dagar" vilken fick mig att inse orimligheterna. Stort tack för denna bok. Jag har efter det läst, lyssnat på, satt mig in i, penningsystemet, resursbristen, klimatkaoset.....Tim Garrett med flera.


    Det enda jag kan komma fram till är ett kommande kaos. Finns det alternativ, så säg snälla Björn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske dags att kasta loss från det nuvarande samhället och dra igång ett alternativt samhälle med likasinnade som bygger på ekologisk uthållighet. Det blir som Sim City på riktigt fast med lite andra förutsättningar....

      Radera
    2. Håller på så gått jag kan....

      Radera
    3. Tack "Farfar"! Kul att Tillväxtens sista dagar omvände dig. Vad gäller alternativ får jag väl hänvisa till min uppföljande bok Omställningens tid som ju ägnas denna fråga. Boken ger självfallet inte alla svar, men den är en början. En viktig fråga som andra kan mycket bättre än mig är frågan om lokal kapitalbildning. Hur vi får fram nödvändigt lokalt omställningskapital när finansmarknaden (som hur som helst inte är intresserad av omställning) helt går i baklås. Men här finns det många kloka idéer av Oskar Kjellberg mfl.

      Radera
  3. Tycker inte det är så konstigt... om politikerna skulle behöva fatta beslut som gynnar miljö, klimat och en sund ekonomi, så skulle dessa beslut bli så obekväma att de inte blir omvalda. Jag tror att det faktiskt är så enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det betyder då att även de flesta väljare vill köra utför stupet eller, om man så föredrar, in i väggen. Det måste ju vara en kunskapsbrist eller dålig självbevarelsedrift, för det kan väl inte handla om lågbegåvning...IQ-kurvan är väl också en normalfördelningskurva

      Radera
    2. Vet inte... Tror ännu att okunskapen bland de breda massorna om vad vi står inför är monumental. Säkert finns det många som inte vill höra om dessa utmaningar heller.

      Radera
    3. @ BackstugeBengt: Visst är det säkert en viktig förklaring. Men det finns även annat som blockerar politikerna (typ vad jag nämnde ovan men även utvecklat i ett tidigare blogginlägg)

      @ Anonym: Exakt. Somliga menar att information är allt som behövs för att politiker och allmänheten ska få upp ögonen. Visst behöver vi bli informerade, men jag tror inte att det räcker. Vi måste också få ett öppnare samtalsklimat som tillåter diskussion om systemets grundantaganden. Och där vi diskuterar visioner om det goda samhället i stället för "miljöbilar" och andra icke-lösningar.

      Radera
  4. Den stora frågan är hur jag som vanlig väljare och gräsrot, med en stor oro för energi, ekonomi och miljö, ska rösta i nästa val? Finns inget alternativ som jag ser det, inte ens miljöpartiet... Krävs något helt nytt i politiken! Men vad?

    SvaraRadera
  5. Undrar om det inte i detta läge kan vara dags för att försöka skala upp sådana konfrontationer som den mot Nordkalk. Om gräsrotsstödet bara växer och man kan mobilisera detta i ännu mycket större skala så får politikerna det bra mycket jobbigare med sina militanta metoder

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att rådande huggsexa om vår gemensamma natur kommer att provocera fram allt mer motstånd och framväxten av en nationell rörelse för att slå vakt om ekosystemen mot gruvindustrin och andra rövarkapitalister.

      Radera