onsdag 25 september 2013

Konkurrensverket vet att välja sina strider


Konkurrensverket har gjort det igen. Denna myndighet tvekar aldrig att ta strid för de stora aktörerna mot de små. Nu har myndigheten identifierat lanthandeln som varande ett stort hot mot övrig handel (läs storhandel) och som därför behöver sättas på plats.

I Piteå har kommunen valt att stödja tre glesbygdsbutiker som annars skulle gå under. Det samlade stödet är 250,000 per år, alltså lite drygt 80,000 per butik. Eller 225 kronor per dag om man så vill. Kommunen argumenterar helt riktigt att samhällets kostnader om butikerna försvinner blir betydligt högre. Det blir ökade kostnader för hemtjänst, utkörning av varor, mm. Förutsättningarna slås undan för en livskraftig landsbygd. Det blir fler och längre bilresor för dem som blir utan butik och nu måste åka till ICA MAXI och handla. Bilberoendet växer.
En normal ICA MAXI-butik drar garanterat in mer än 80,000 per timme så det borde inte vara så mycket att bråka om. Men det anser inte Konkurrensverket. Denna snedvridning av en perfekt marknadskonkurrens måste till varje pris stävjas! Konkurrensverkets jurist Mårten Hyltner:
”Generellt sett ska skattepengar inte användas till att finansiera olönsamma matbutiker. Det är bättre att folk köper mat av butiker som kanske kan stå på egna ben i stället. Kommunala stöd till enskilda företag riskerar alltid att slå undan benen på företag som inte får stöd.”
ICA MAXI riskerar alltså att gå omkull om tre småbutiker i Piteås yttersta obygder får ca 225 kronor var i samhällsstöd per dag.
Konkurrensverket skjuter in sig på den mycket hala och tvetydiga regel som säger att kommuner inte får stödja enskilda näringsidkare.
Varför åberopas aldrig denna regel när det gäller svenska kommuners mångdubbelt större stöd till de stora drakarna? När Ingvar Kamprad show kommer till vilken svensk kommun som helst rullas röda mattan ut. Kommunen ställer frikostigt upp med gratis utredningsresurser, mark, anslutningsvägar och böjer sig villigt för alla övriga krav som IKEA ställer för att etablera sig. Här snackar vi inte om 80,000 i stöd per år utan om mångmiljonbelopp.
Lanthandelns problem beror ytterst på en politik som snedvrider konkurrensen till förmån för de stora drakarna. Det är om detta Konkurrensverket borde ta strid.

6 kommentarer:

  1. Bra skrivet
    Det handlar inte om att behålla konkurrens utan att storskaligheten ska få fördelar och deras fördel är större marknad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut. Konkurrensverket är en ovanligt ideologiskt definierad myndighet. Det är lite tragiskt att samhället har låtit dem driva sin nyliberala verksamhet i myndighetsdräkt under så många år.

      Radera
  2. Finns ju en tydlig parallell till när demokratiskt fattade beslut om vad man ska servera för mat i skolmatsalarna stoppas av LOU. Marknadsfundamentalism!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Det positiva är dock att frågan äntllgen börjar diskuteras. Men utvecklingen i det stora hela går fortsatt i fel riktning. Som när Sigtuna kommun blir stämt av storgrossist för att kommunen upphandlat några enskilda varor från småskaliga lokala producenter.

      Radera
    2. Konkurrenslagen har till "ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter". Den definierar vad som menas med företag, primär lantbruksförening, taxiföretag, beställningscentral och företagskoncentrationer men inte konkurrens! Det är patetiskt. En logisk miss som väcker misstänksamhet.

      Björn påpekar att "Konkurrensverket skjuter in sig på den mycket hala och tvetydiga regel som säger att kommuner inte får stödja enskilda näringsidkare" och frågar "varför åberopas aldrig denna regel när det gäller svenska kommuners mångdubbelt större stöd till de stora drakarna?"

      Om Riksdagen vid sin lagstiftning hade utgått från en definition på "konkurrens" så hade Konkurrensverket inte ha kunna agera så löjligt som den nu har gjort.

      Radera
  3. Konkurrensverket befolkas av är onda typer som hatar miljön och djur och busstrafik, har jag slutit mig till efter år som kommunal fritidspolitiker. Mitt motto är att inte anta illvilja där dumhet räcker som förklaring, men i Konkurrensverkets fall så räcker det faktiskt inte.

    SvaraRadera