”Det är en lång lina idag!”
Systembolagskön blir allt längre,
expediten gör sitt bästa för att lätta upp den tisdagstryckta stämningen.
Kortläsaren krånglar. Efter lång väntan och åtskilliga försök för kunden
framför mig går betalningen till sist igenom. Det blir min tur. Jag vevar fram
en femhundring och är igenom på två röda. Samlar ihop mina inköp allt medan
nästa kunds kortbetalning utlöser nya problem och hjärtklappning i kön.
Det sista jag hör sägas är att
det är en lång lina idag.
Man kan förundras över hur
snabbt, fullständigt och okritiskt idén om det kontantlösa samhället bemäktigat
sig våra sinnen.
Sverige tycks på gott och ont
vilja leva upp till bilden som världens mest modernt framåtsyftande land. Fast den
furiösa kampen för det kontantlösa samhället är ett exempel på när eftertanken
går i baklås.
Kontantfritt är coolt, liksom.
Visar att man är med. Förseningsavgiften på bibblan? En pilsner på Orangeriet?
”Vi tar inte kontanter!” ”Nähä,
så varför då?” ”Ja, det är en policy!”
Så varför?
Här blir det oftast tyst.
Sanningen är att Varför-frågan
sällan når längre än till den trendnödiga folksjälens reflexmässiga Kontanter–är–ute–kontantfritt–är–bra!
Fraser med bankernas PR-byråer som avsändare.
Man behöver inte likt
undertecknad ha stått i en Kafkaartad tre timmars växlingskö på en italiensk
bank för att se förtjänster med kort och kontantfritt. Men med detta inte sagt
att det är det självklara för ALLA sammanhang. För trots sin välklang är det
kontantfria samhället påfallande ofta mer ineffektivt och tidsödande än old
school kontanter.
Men så ändå. Att hala fram en
ohipp papperstjuga till garderobiären tar liksom emot, när vi nu kan göra oss
besväret att Swisha summan.
I vems intresse?
De verkliga vinnarna på det
kontantlösa samhället är storbanker, betalkortsföretag och IT-jättar. Det är
ännu ett sätt för bankerna att ta kontroll över dina pengar och transaktioner,
för Google och PayPal att kartlägga och algoritmera ditt liv ända ned i sänghalmen,
ett steg mot en än starkare koncentration av ekonomisk makt i samhället.
Varje kortbetalning betyder klirr
i kassan för banken och de som bidrar med klirret är vi själva – direkt eller
indirekt. Det kontantlösa samhället är en omfördelning från de små till de
stora.
Kontantfritt föser undan romska
tiggarmuggar, stöter bort de svaga, de som inte genererar vinst.
Och då har vi ändå inte sagt
något om Sårbarheten i det kontantavvecklande samhälle där bankernas IT-system
kraschar lite nu och då, och där det med den ökade mängden buggar och
IT-attacker synes allt mer ovisst att ditt Visakort levererar när du som bäst
behöver det.
Så vem tar smällen när det skiter
sig? Inte banken.
Härmed uppmanas till att som Motståndshandling
hysta in papperspengar och mynt likt grussingel i systemmaskineriet ... så
länge det nu går. Att våga störa med Varför-frågan fastän väl medveten om tomt
ekande svar.
På så vis slår vi vakt om vår
värdighet.
Inlägget har även publicerats som ledare i ETC Umeå:
http://umea.etc.se/ledare/det-ar-en-lang-lina-i-dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar