Politiker bortom räddning

Nu i veckan har jag deltagit i Alingsås framtidsvecka. För den som inte vet är Framtidsveckan en manifestation för att lyfta omställningsutmaningen och som nu arrangeras i allt fler kommuner och län runt om i landet.

Alingsås har med sin Framtidsvecka åstadkommit något utöver det vanliga och bedriften blir inte mindre av att det är första gången man genomför en Framtidsvecka. Arrangörerna har fått till en otroligt spännande blandning av seminarier, DIY-aktiviteter och mycket annat mellan himmel och jord.

Kl 08.30 i onsdags morse kunde jag exempelvis beskåda hur klass 9C vid Gustav Adolfsskolan fick knuffa en bil fem varv runt skolparkeringen. Undrade först var deras lärare befann sig, innan jag insåg att han softade bakom ratten. Poängen med övningen? Att visa på vårt beroende av fossil energi. Efter sin fysiska urladdning fick klassen i uppdrag att räkna ut hur mycket bilens drivmedel skulle kosta om det ersattes av mänskligt arbete. Svaret lär vara ca 2000 kr litern. Och då lär väl hastigheten ändå inte bli mer än 2-3 km/timmen.

Behöver jag tillägga att eleverna var grymt spaka när de var i mål.

Föreläste även i Mälardalen i veckan (Bålsta) och mötte också här en mycket engagerad publik. Vilket påminde mig om något som blivit allt mer uppenbart på senare tid.

Hur långt ifrån verkligheten våra styrande politiker lever.

För att uttrycka det enkelt: Ju mer miljö- och klimatkrisen tillspetsas desto ljummare intresse visar våra ledare för miljöutmaningarna. Håglösheten i regeringens så kallade klimatpolitik är total. Det finns överhuvudtaget inget driv. Ingen vilja att göra någonting. Samma sak internationellt.

Jag träffade i veckan en gammal vän med god insyn i regeringskorridorerna. Hon menade att retoriken kring miljöutmaningarna internt på departementen/regeringskansliet har strävat sig tillbaka till 1970-talets. En tidpunkt när det inte ens fanns ett miljödepartement och när skogsindustrins företrädare frejdigt visade på hormoslyrets ”ofarlighet” genom att dricka det i direktsändning på TV. En radikal positionsförflyttning bakåt. Klimathot, biologiska mångfaldshot och andra miljöutmaningar möts med plattityder och ett synsätt att miljöutmaningarna i alla lägen måste offras för ”ekonomin” Något intresse av att ta ett aktivt politiskt ledarskap går inte ens att skymta på radarskärmen.

Den som undrar över politikens verkliga prioriteringar behöver inte gå längre än till den rådande gruvboomen, där regeringen genom SGU aktivt uppmuntrar utländska gruvbolag att för all framtid förstöra hela ekosystem i vårt land som ett led i att åstadkomma ”tillväxt”. Miljön får något annat land ta hand om.

Det har alltså gått från att vara illa under Göran Persson och Alliansens tidiga år till att bli ännu värre. Och någon verklig opposition till den förda politiken är svår att skönja i rikspolitiken.

Politikernas kapitulation är inte bara cynisk utan även paradoxal. För detta sker samtidigt som den breda allmänheten mer än någonsin önskar miljöpolitiska krafttag.

Kursändring.

Är våra styrande politiker ens medvetna om detta? Ser de den önskan om ett annat samhälle som finns bland människor i Alingsås, Bålsta och överhuvudtaget i vårt land?

Verkligheten är att våra politiker aldrig någonsin haft ett så starkt mandat underifrån att driva en kraftfull miljö- och klimatpolitik.

Så varför man gör man inget?

Den nationella politiken blir allt mer irrelevant när det gäller de stora framtidsutmaningarna. Ett land där detta visar sig ännu tydligare är så klart USA. Här går på federal nivå snart inte längre att föra någon slags politik överhuvudtaget. Alla frågor blockeras av låsningar, prestige, eftergifter för storkapitalet och s.k. ”riskminimering” gentemot olika väljargrupper som man inte vill stöta sig med genom att faktiskt stå upp för något.

Det luktar Roms sista dagar lång väg. Då imperiets kollaps påskyndades av den handlingsförlamade senatens ointresse av att ägna sig åt någonting annat än ändlöst käbbel om ingenting.

xxx

På måndag tänker jag återkomma med ett längre inlägg om vad som blir nästa steg ... när ammunitionen att möta den europeiska skuldkrisen är slut.